Valborg i Norrköping

Lördagen den 30 april 2022 firades det äntligen Valborg i Folkparken igen! Våreld, körsång och vårtal blev det förstås och KFUM arrangerar olika roliga aktiviteter i parken.

Här nedan kan ni läsa årets vårtal.

Våreld i Folkparken

Vårtalet av Lina Skandevall

Norrköping!

Det blir ett annorlunda tal än vad jag först tänkt. Ansvaret blev så mycket större. Inte för att jag inte kände att ansvaret var stort med att stå här för att ingjuta hopp, stolthet och kraft i er alla och gå härifrån med en känsla av framtidstro och framförallt glädje! – i tider som varit påfrestande för oss alla.

Vi har överlevt en pandemi och väl vi började våga andas ut bröt ett krig ut i närområdet som har satt hela det politiska säkerhetsläget ur spel och vi har gått från en sidtackling till nästa.

Men så händer något som är betydligt närmare. Som gör att Norrköping hamnar på allas läppar, vi syns i media, vi får politikerbesök av partiledare och statsminister. Av helt andra skäl än vi alla önskat. Norrköping, det här gör mig så ont.

För Norrköping är inte allt det här. Norrköping är något helt annat. För oss alla som står här som vill fira ut ljuset och våren. Och det vill jag belysa ikväll!

Valborg är en så härlig tid! När ljuset välkomnas! När jag var liten brukade jag göra ALLT för att smussla ner popcorn i fickan försöka slänga in dem i brasan – för de poppar! Tro mig! Och jag ÄLSKAR popcorn!

Jag minns också att jag alltid ville ta på mig vårjackan även om det var för kallt, och fästa majblomman på jackan och tänka, precis som låten vi precis hörde – på vitsippor och vårskrik a la Ronja Rövardotter! (Jag ska faktiskt erkänna att jag fortfarande vårskriker – men bara så ingen hör. Ibland blir det bara små glädjesuckar när jag plockar vitsippor för att naturen än ett år vaknar till liv och gör världen lite vackrare.)

Dessutom brukade jag sura över att det bara var killar som fick sjunga ”Vintern rasat” – för jag älskar att sjunga den sången för den känns så mycket VÅR! Så i år behöver ni inte vara oroliga, jag kommer stå här och sjunga med!

---

Men - jag tänkte ändå med att börja prata om elefanten i rummet.

Jag förstår att ni tänker att jag inte är östgöte – jag pratar ju SMÅLÄNDSKA! Och det gör jag. Jag är – och kommer alltid att vara STOLT över mitt ursprung. Jag kommer från en företagsam liten by i Småland som heter Gemla: En bra plats att växa upp på och en bra plats att lämna.

För jag ville vidare.

Så när jag blev antagen till Miljövetarprogrammet på Campus Norrköping år 1998, precis när campus kommit till stan, tvekade jag inte en sekund. Även om jag inte visste något om Norrköping – mer än Kolmården, såklart. E4-skylten vittnade om något industrilandskap med, det lät ju inte så…kul. Men kul att flytta!

Så jag var med andra ord en av de första studenterna som flyttade hit. Studenterna som blev en så viktig motor för staden. Det visste eller förstod vi såklart inte då. Däremot kände vi oss så enormt välkomnade. Så omhändertagna, sedda.

Men - det märktes att staden hade lite dåligt självförtroende.

När jag funderade på om jag skulle köpa en liten lägenhet i Haga för 30 000 kr sa mäklaren – ”alltså, inte för att vara sån, men jag tror inte det är värt att investera i en lägenhet här, det är bättre du hyr.”

Det var mitt första intryck av stan. Ett ganska intressant intryck.

Som tur väl varade inte det första intrycket speciellt länge.

Jag var självklart sådär pirrigt nyfiken på en stad jag visste att jag skulle lära känna. Så första dagen i Norrköping gick jag på en spontan kvällspromenad. Jag stannade upp tvärt när jag såg Louis De Geer och sa till mig själv ”alltså vad ÄR det här?”. Framför mig såg jag vackra, varmt gula byggnader, vattenfall och stora glasfönster. Bakom dem var det någon konsert eller fest. Lamporna speglade sig i vattnet och det var SÅ, så vackert.

Där och då föddes min kärlek till Norrköping.

Kärleken har inte försvunnit. Den har vuxit sig starkare. Oavsett var i landet – eller i världen jag är (jag har bland annat jobbat som resejournalist i 15 år) – pratar jag alltid gott om Norrköping. Trivs du i en stad blir du en naturlig ambassadör. Jag VILL. SÅ. VÄL.

Ibland är jag obekväm, för att jag tycker att det krävs. Men bara med ett enda tydligt syfte – att lyfta staden framåt.

Och det har staden alltid välkomnat. Det är så oändligt viktigt att drivkraft – att ELDSJÄLAR - välkomnas och tas omhand på rätt sätt. Att alla som vill staden väl, känner att den öppnar sina armar. Och jag känner verkligen det.

Norrköping ÄR en speciell stad. En stad som alltid reser sig. Jag känner dessutom att vi börjar hitta tillbaka igen – med fler evenemang, nya vindar i den kommunala ledningen, den inre hamnen, arkitektur i världsklass. Det byggs, det förfinas och förädlas. Dessutom har vi både otroligt vacker natur och skärgård som omger staden.

Senast talet hölls var före pandemin, året innan dess var det dessutom eldningsförbud, så därför är det extra härligt att vi är samlade här igen, för första gången på tre år!

Men vilka tre år det varit. Vi har alltså överlevt en global pandemi, där osäkerhet och i många fall rädsla blivit en del av vardagen.

Där vi lärt oss att inte planera så långt fram i tiden, sluta längta efter festerna, resan – för den kanske inte blir av för det kanske kommer en fjärde våg eller en femte så har någon insjuknat. Att lära sig i att landa i att – ”det blir inte som man tänkt, men det blir bra ändå”. Det är på många sätt en vacker tanke.

För det blir ju bra ändå.

Pandemin har fått oss att se på så mycket på nya sätt. Det har fått oss att börja upptäcka det som finns runt omkring oss i stället. Det har fått mig att återupptäcka Norrköping - genom att testa nya vandringsleder, hyra kajak och ta mig ut i skärgården, paddla supboard i alla vackra små sjöar och utforska gårdsbutiker. Vi har enormt vackra miljöer och natur!

Städer som Norrköping är dessutom något som är starkt efterfrågat efter pandemin. Trenden går från urbanisering till decentralisering där mellanstora städer som har ett tydligt näringslivskluster, högre utbildning och närhet till natur blir framgångsrika om man spelar korten rätt. Livskvalitet, upplevelser och det genuint lokala är viktigare än någonsin. För att locka behöver man erbjuda något bortom det rent funktionella. Det gör Norrköping!

Jag känner på riktigt tillfredsställelse ända in i själen när Musikhjälpen kommer till stan och alla krafter som samlas och vill hjälpa till, när vi står här och lyssnar till fantastisk körsång om gör mig tårögd och glädjen över att det snart kommer en stor körfestival till stan som ytterligare kommer visa hur stark kultur den här staden har.

Jag vill att staden ska synas mer, att alla ska få veta hur bra vi är, att förstå Industrilandskapets skönhet, ha koll på våra riktigt coola företag och alla Gazellpriser dom håvar hem, Dolphins vann SM-GULD i veckan sätter oss verkligen på kartan på ett positivt sätt!

Jag vill att alla ska veta om Visualiseringscentrets unika forskning, våra charmiga kvarter i stan, våra utställningar, musikliv, filmerna – Crazy Pictures sitter just nu och klipper sin film ”Ufo Sweden” som utspelar sig i Norrköping 1996 som går upp som årets storfilm på alla biografer på juldagen! Snacka om ambassadörskap som strålar rakt ut från vita duken!

Jag blir så stolt.

Norrköping – vi är bra! Men vi har utmaningar, som sagt.

Det är viktigt att rädslan inte tar överhanden. Jag önskar så att vi inte låter misstänksamheten och oron växa. Vi lever i en tid när det är så viktigt att hitta ljuspunkter för att helt enkelt orka. Vi måste fortsätta att vara nyfikna, att bry sig om varandra och att vara noga med att tänka på hur det egentligen är innan vi bildar oss en uppfattning om något.

Låt därför nyfikenhet och eftertanke bli viktiga ingredienser i vardagen.

Viktigast av allt är ändå att se till att själv må bra innan man kan hjälp andra. Jag tänker nu citera grannstadens stolthet Tage Danielsson:

”Det är en skyldighet att hålla glädjen levande. Det kan vara tungt, men man måste försöka. Om man ger upp och drunknar i sorgen ökar man världens elände.”

Se till att njuta av livet just därför. Av de små guldkorn som finns omkring oss – av en stad som blomstrar.

Vet ni förresten varför den här valborgsbrasan tänds, år efter år?

Symboliken med en brasa är vacker – vi har i alla tider samlats runt elden. Förr var den en plats där vi berättade historier för varandra om kvällarna, när mörkret fallit i tider långt innan tv fanns. Brasan lyser upp mörkret, den ger värme och det är en plats vi samlas kring – även 2022.

Valborgsbrasan har även en praktisk betydelse. Det här är den tid då allt sly ska rensas upp, kvistar, bark och annan bråte ska eldas upp så att vårens spirande grönska får utrymme att växa.

I många länder, till exempel i Iran och Afghanistan firas nyår vid vårdagjämningen. Romarrikets kalender inleddes också med mars månad som årets första månad. När ljuset kommer.

Jag berättade precis om varför man tänder brasor om våren.

Det jag inte berättade då var att man förr om åren även eldade för att skrämma bort allt oknytt och onda krafter som mörkret förde med sig, man såg till att skrämma bort vargar och vad det nu kan vara som lurade i mörkret - med hjälp av brasans sken. Låt valborgselden bli en symbolik för det i Norrköping. Vi lever i oroliga tider, i en stad som skakats av många svåra händelser sista tiden. Låt den här brasan bli en värmande, enande kraft och som ingjuter hopp och framtidstro i alla oss Norrköpingsbor.

Det är VÅR nu, Norrköping! Det är ljusa, ljuvliga kvällar, det är koltrastar och liljekonvaljer, det är spontana grillkvällar med grannen, det är det första kalla doppet i någon av alla de fantastiska badplatser som finns runt stan – det är en försmak av ledighet, sommar, det är ett välkomnande av LJUSET! Av värmen.

Titta in i brasan lite och njut. Gå hem med känslan att det finns ljus och värme. Att vi bor i en fantastisk stad. Att det är VÅR! Våren är vår!

Ha en riktigt skön fortsatt valborgsmässoafton, älskade Norrköping!

TACK! Nu firar vi in våren och tänder brasan med ett fyrfaldigt HURRA! Den leve: hurra, hurra, hurra, HURRA!

Vårtalare genom åren

2022 Lina Skandevall
2021 inställt på grund av pandemi
2020 inställt på grund av pandemi
2019 Susanna Karlsson
2018 Catrine Tibbling
2017 Sandra Wall
2016 Magnus Höjer
2015 Åsa Sjöberg
2014 Elisabeth Egnell
2013 Elisabet Nilsson
2012 Carina Perenkranz
2011 Pernilla Wiberg
2010 Marcus Birro
2009 Björn Eriksson
2008 Johan Norman
2007 Torsten Angervåg
2006 Johan Celander
2005 Jörgen Mulligan
2004 Lisa Tilling

Dela gärna sidan
Hjälpte den här informationen dig?
Uppdaterades senast 9 maj 2022